Alltså, kalla mig nörd men döm mig inte. Jag har bara sjukligt fastnat för det ofantligt töntigt ologiska och dumma kvantmekaniska experimentet ”schrödingers katt”.
Jag har alltid en logisk förklaring på allt, alltid. Nån gång ibland är den kanske fel men det vet jag oftast inte om i såna fall. Det värsta med det här experimentet är att det motbevisar alla mina levnadsregler, det är så otroligt fel – fast det är rätt! och på nåt onaturligt sätt kan man ändå skymta lite logik i förklaringarna. Det stör mig men man kan inte låta bli att bli fascinerad av det.
Grovt förenklad; det är ett ( ganska inhumant) tankeexperiment med en katt i en låda. Frågeställningen är, är katten död eller levande? Det vet man inte utan att kolla i lådan. Misstolka det nu inte som ett av de problemen som ”om ett trad falle i skogen och ingen hör, låter det då?”. Det här är lite mer avancerat ändå.
Lite mer ingående: Föreställ dig att du har katten i lådan (haha jag tycker fortfarande det låter så hemskt) och i lådan finns också ett ämne för vilket sannolikheten att det sönderfaller inom 60min är 50%. Efter en timme är det alltså 50% chans att ämnet har sönderfallit och 50% chans att det är intakt. Om ämnet nu skulle sönderfalla är det i denna lilla låda riggat som så med mätare och diverse attiraljer att katten skulle dö.
Efter att ha kommit så här långt (och det är ungefär så långt jag har kommit i kväll med både sömnbrist syrebrist och IQ-brist i hjärnan) så konstaterade åtminstone jag att ” jag är minsann smartare än den där Erwin Schrödinger, det här är ju pisslätt”. Svaret, tycker jag är ju att katten är antingen eller. Så enkelt är det. Antingen har den dött eftersom det är 50% sannolikhet att ämnet har sönderfallit och orsakat kattens död. I såna fall är katten död men vi vet det bara inte. Eller så är Katten levande. Det finns ju ett svar! Det är bara det att man inte vet vilket förrän man kollat efter. Piece of cake! Varför kunde inte kvantfysikerna nöjt sig med det fullkomligt logiska svaret och på så sätt låtit mig behålla min världsuppfattning? Icket.
Nu är det nämligen så att man kan konstatera ( och det är bäst att jag citerar):
”Efter en timme hänger kattens öde på ett kvantmekaniskt tillstånd (whatever the fuck that is) med samma sannolikhet för liv och död. Katten är både levande och död samtidigt enligt kvantmekaniskt synsätt. Men, när kammaren öppnas, ser man bara en katt som antingen lever eller är död. Frågan är: när övergår systemet från en mix av tillstånd till antingen eller?”
Suck jag blir inte riktigt klok. Man kan fortsätta i all oändlighet känns det som. Speciellt eftersom jag måste klicka på varje liten ”ordförklaringslänk” för att fatta vafan ”kvantmekaniskt tillstånd” osv. osv. betyder. Inte blir man klokare heller och inte blir det bättre av att man är helt seg i huvet! Utöver allt det där så finns det olika sätt att tolka samma problem på, olika tillämpningssätt alla med sin egen kärnfulla och smarta förklaring - det värsta är bara att alla indirekt säger emot varandra och ja jag har inte ens spenderat en timme med att läsa om det där, dessutom har jag kvalifikationer som en åsna så det är nog bäst att ni klickar på länken där längst upp!
Jag tänkte nu knyta ihop säcken med en liten slutsats jag kunnat dra utifrån min ack så grundliga fördjupning inom ämnet:
Jag anser ju då att Schrödinger inte visa på att det verkligen var en levande-död katt, utan han som jag ansåg att kvantmekanikens teori var ofullständig och icke representativ för verkligheten i detta fall!
Sug på den du! haha natti
