november 6, 2008

Disk

Guess who’s back, back again, Keeks is back, tell a friend! grooovy :)

Det sägs ju att ju längre man får vänta på nåt gott desto godare blir det när det väl kommer! That’s why I paused for a while!

Nämen det finns en hel del att skriva om nu faktiskt. Typ som USA valet och Obama men vad har jag att komma med där liksom? Eller om min koola första stadskörning som läraren tyckte jag var grym på, om uppkommande Junior SM som är grymt nervositetsframkallande, om min tripp till Örebro med make-up lektion och familyreunion, kanske om att jag gått och kärat ner mig (tro det eller ej men jag kunde också), eller om hur less jag är på barngympan, att jag måste plugga matte inför matte D kursprovet för jag typ inte kan (ännu mer otroligt jag vet men det är också sant)…. etc. etc.

SÅ ni kanske förstår min ovilja att skriva. Det är ju liksom så att ju mer det finns att skriva om, desto svårare blir det att ta itu med. Det funkar precis som med diskning, ju mer disk som ligger i diskhon, desto svårare blir det att börja diska!

A och B men inte C.. tjingeling

september 29, 2008

Arabespringar och baulens-saltos

Tumblingkurs i helgen!

Instruktören var från danmark och han var i vanliga fall tränare i långtumbling. Det är som vårat tumlbinggolv fast dubbelt så långt och de har bara en gren, vi har ju tre.
Kursstarten började i alla fall klockan nio på lördag morgon med ett teoripass om rondater och flickisar. Grundövningar som är nyckeln till i stort sett allt. Sedan praktiserade några ungdomsgymnaster de grejerna. Efter lunch skulle vi gå över till dubbla volter så då fick vi seniorer rycka in som demogymnaster. Lördag eftermiddag och söndag 9-13 var ungefär samma sak. Dubbelsalto, whipbacks och skruvar. Det var jäkligt roligt att köra lite grejer och man blev ju lite pressad att faktiskt köra bra eftersom vi hade publik i form av andra tränare och gymnaster som kollade på. Dessutom ville man ju inte verka dålig inför instruktören. Några låga Whip-flickisar medförde ont i paj-foten som fick bli tejpad på söndagen. Det funkade

Efter söndagsträningen for jag in till stan och träffade Elina. Det var jättekul, vi är så lika och skrattar åt samma saker jämt! Samma klädsmak och båda kan gå på stan hur länge som helst :) VI började med att käka lunch på max :) Sen stan, jag köpte lite kläder och en väska, hon köpte också en väska och ett par skitsnygga stövlar!  OH my God jag bröjar låta som Bella the blonde! Inte ok, jag ovar att INTE lägga upp bilder! Sen mötte vi upp Gil och hans kompis KIm och gick och käkade. Sen skulle de till heron city och kolla på bio men då drog jag hem. Det tar ju sin lilla tid att komma hem till berga om man uttrycker sig milt.. Var hemma strax innan tio.

Väldigt trevlig dag men slut i kroppen var jag helt klart när jag kom hem! Jag slocknade som ett ljus när jag väl kom i säng! Ser fram emot träningen imorgon! Kommer bli kul!

Här se ni World Cup i Power Tumbling:
Hej!

september 25, 2008

låtom oss fröjdas i ungdomens vår

Frikkin nice! 8 månader till studenten!

Det är helt sjukt och det ska bli så jävla kul! Sjukt massa fest! Fint väder! Helt otroligt kul att känna att man blivit klar med skolan för ett tag! Jag kommer att vara euforisk tills den dagen då jag plötsligt vaknar upp och upptäcker att jag är arbetslös. Crap. Jaja den dagen den sorgen.

Jag fick se min beställning från studenklädesgruppen ABC idag. Har fan beställt grejer för 1200 spänn lite drygt. Känns lite halvt ovärt fast vid närmare eftertanke – inte egentligen. Däremot måste jag bara berätta hur otroligt lustigt det är att det finns 50 varianter av studentmössor. Tjejen som visade oss grejerna borde förövrigt värvas av TV-shop. ”först har vi ju den här standardmössan”, uttalat med avsmak i rösten. ”Som ni ser är det våran billigaste variant, hård och dålig passform har dessutom rött streck i pannan- garanti” (Oh my God Becky look at her HAT, it is soo cheap). ”Sen kommer Lyxmössan, och sist av allt har vi the one and only; diamantmössan!”

Herregud säger jag bara. Vem fan bryr sig om vilket material ens studentmössa är gjord av? Jag kanske bryr mig i den utsträckningen att den inte bör bli gjord av små pojkar i thailand. Men for christ sake, vem bryr sig om materialet andas eller inte? För det första så kommer du hur som helst bli dyngsur är det inte av svett så av öl , regn eller nåt annat. För det andra så har de säkert redan lyckats pracka på dig ett mösskydd av läder som du kommer att ha på mössan och då spelar det ingen soll om du har all världens goretex under mössan för då kommer den ändå inte andas. ett annat stort frågetecken är, varför i hela friden vill man ha en kungakrona mitt på huvet som ser ut att vara broderad av min mammas slöjdelever? Men det kanske är viktigt att visa att man är 79 kronor rikare än alla andra? Kanske är det någon jätteuppenbar anledning som jag helt enkelt har missat att förstå, men frankly skulle jag inte ens märka om min mössa var gjord av mohair eller mossa. Och skulle jag märka så skulle jag förmodligen ändå skita i vilket.

See you on the other side! eller kanske där de härliga lagrarna gro.(Hurra!)

september 23, 2008

”my garage back just after it got burned down, sorry that my parents -weren’t always around”

Läste igenom min blogg nyss och insåg att designen är jävligt snygg, speciellt min egenhändigt ihopsnickrade header. Däremot saknas det lite bilder och sånt. Tänkte därför länka till den här videon på Proof och Eminem (såklart) Nej, min fanatism inom ämnet kanske har antagit en nivå som skulle kunna klassas som mer sane, men trots att jag konstaterade det redan som 11åring eller nåt så slås om och om igen av hur flink han faktiskt är med orden min Mr Marshall.

Videon gör i alla fall mig glad. De ser så gulliga ut där de sitter och freestylar. ” We used to have a roof upon my house” haha -no shit! 

Observera nu att jag har tagit åt mig av feedbacken från min audience och kortat ned inlägget lite. Haha nej Nina, det var inte din förtjänst men mitt flow har börjat dö ut såhär på kvällskvisten!

Den dagen jag jag får den där etablerade fanbasen som jag alltid jiddrar om, om det blir den dagen då jag lägger upp 70 000 kort på mig själv med nyfönat hår, anstränger mig lite extra för att dagens outfit ska gå i linje med H&M’s nya kollektion, bloggar istället för att fika med min kära vän som jag ”saknar så mycket att umgås med”  eller kanske börjar predika om women’s rights – så hoppas jag att den dagen aldrig kommer!

So long!

september 21, 2008

tråkmånsig?

Yes, så har ännu en helg förflutit!

Det slog mig idag hur tråkig jag har blivit på sista tiden! Är det sedan jag fyllde 18?  Ska det blir så här tråkigt att bli vuxen? Nej - det hoppas jag inte.

Jag hade ju tänkt att livet skulle vara en fest när man fyllde 18, och fan jag klagar inte på livet men visst ligger det någonting i att man behöver pengar för att konsumera! Fattiglapp är jag alltså, en tråkig fattiglapp, som dessutom är rätt lat av sig. Kul brud.

Anledningen till min nya insikt är att jag typ bara är hemma på helgerna. Anledningen till det är fortsättningsvis a little group of kids called bas 05. Mina småkids alltså. Fredagkväll träning – lördag morgon/förmiddag barnträning. Visst alltså det funkar ju om man vill men är man lite sådär halvt otaggad och kommer hem fredag kväll klockan nio, därefter ska man duscha sminka sig och allt vad fest innebär (förkrök), känns det ju som ett jävla projekt att ta sig för. Ska man dessutom kunna passa kidsen på morgonen utan att se dubbelt (ja ibland är det så illa), så känns det ju än mer otaggande. Fast å andra sidan så kan jag känna att det är rätt skönt att ta det lite lugnt nu, omväxlingsvis.

Jag passar alltså på att njuta lite av den lugna tillvaron innan all hets börjar. Mardrömstiden förra året var i våras när jag var nära bristningsgränsen helt klart, men jag hann inte känna att jag blev helt paj i både kropp och själ. Eller berodde det på mängden voltaren som intogs? Ja vem vet men när jag stannade upp helt plötsligt en dag där i slutet av maj (?) och helt plötsligt märkte att jag inte haft mens på flera månader och att jag gått ned närmare 6 kilo i vikt så började jag inse att sommarlovet skulle komma väl till pass! (inte för att jag saknade mensen men) SÅ för att återkoppla till ämnet, för det ska man göra när man skriver berättelser, så njuter jag just nu i fulla drag av lugnet före stormen!

Aja, fan jag hade ju tänkt att skriva något av substans i det här inlägget, men jag har liksom lite svårt för det verkar det som! Jag brukar förövrigt försöka att undvika att sätta mig in i heta debattämnen. Av en anledning endast; när jag väl satt mig in och ska diskutera saken så blir jag så otroligt frustrerad på idioterna som sitter och argumenterar för någonting som antingen är så självklart att det inte ska behöva nämnas, eller för något som är så urbota dumt så man nästan tycker synd om dem. Better to stay out of it then I say…

laters!

september 17, 2008

Sömntuta

Suck, vad jag är dålig. Jag är så lat när det gäller skolan så jag nästan skrämmer mig själv! Jag försover mig utan att överdriva nästan varje dag och det som är felet med mig när jag försover mig är att jag inte känner någon press på att jag då måste skynda mig. Snarare tvärt om ” äsch nu är jag ändå sen så det spelar ingen roll”. När jag sen kommer till skolan orkar jag inte ens hitta på en förklaring till läraren som undrar över min sena ankomst. Så svaret på frågan ” vart var du imorse?” eller ” varför är du sen? ” blir nästan alltid.  ” öööh jag försov mig och orkade inte komma.

Kruxet är hur otroligt irrationellt jag tänker klockan 8 på  morgonen. Det värker i hela kroppen och jag tror att jag ska dö om jag kliver upp, så därför ligger jag kvar av ren självbevarelsedrift. Jag menar: om man tror att man ska dö så känns knappast en lektion i samhällskunskap eller kemi speciellt viktig.

Idag var ingen bättre dag heller kan jag säga. Det börjar med gårdagen då jag inte hann äta ordeltligt för jag skulle träna bas 05 direkt innan min egen träning. Tjurig, trött och hungrig som jag är både på och efter träningen så lagar jag ju såklart ingen mat när jag kommer hem heller. Återigen ett bevis på min rationalitet under trötthet, så jag tycker så synd om mig själv som inte fått nån mat men jag vägrar av nån tjurskalle-anledning att göra mig nån mat själv! Så jag går och lägger mig. Klockan 22.30 somnar jag typ. SÅ man kan ju tycka att idag bör jag vara utvilad men nja, vette fan. Klockan ringer och lektionen i körkortsteori känns onödig, jag går på matten efter tänkte jag. Men listig som jag är så stängde jag förstås av alarmet på mobilen så jag vaknade lite för sent och vem pallar skynda sig som ett djur när man inte har ätit ordentligt på ett dygn? Inte jag!

SÅ enough about me :) Nu måste jag fixa lite krubb innan jag dör!

september 3, 2008

No more streetcred

Hej igen. Länge sen sist, javisst. Tur är kanske att min fanbase inte är tillräckligt etablerad för att ett litet avbrott skulle orsaka uppror och vilda demonstrationer.

Under tiden jag varit borta har jag faktiskt hunnit med ett par saker. Nr 1, jag har skaffat en kalender som jag faktiskt tänker använda! Nr 2. Jag har insett att mitt programval i skolan faktiskt passar mig alldeles förträffligt och att skolan inte är så pjåkig ändå. Nr 3, jag har delat upp min ungdomsgrupp i grupp 1 och 2 alltså jag har toppat träningsgrupperna ( jag har dessutom insett att jag inte kan kalla dem barn längre) -  detta visade sig vara en otroligt bra sak då båda grupperna visat en nytändning efteråt! Nr 4. Jag har börjat uppskatta töntmusik litegrand. De flesta lär ju känna till att jag är en inbiten eminemnörd som anser att all musik med vokaler som varar längre än en 16 dels takt är asnördigt och texterna är fullkomligt iq befriade. Eller möjligtvis på samma iq nivå som krävs för att rimma typ : är – kär, stå – gå, känner – bestämmer, bankar – tankar osv osv.

Kanske lyser det igenom att jag fortfarande inte riktigt tycker att texterna har någon substans. Trots det har jag på sista tiden flera gånger kommit på mig själv sjungandes och nästan dansande till Amy diamonds ”Thank you”, eller Sara Bareilles ” Love song”. Ännu mer tar det emot att jag alltid rycks med i Maria – Hold On , och inte vore det väl någon skam i det om det inte vore för att det mest trogna fanet av ”flamingokvintetten” och gubbdansbandet som heter något i stil med ”Zvänzons” jag känner- Min kära mor- Har den som sin absoluta favoritlåt… Jag får helt enkelt hoppas på att mamma har gått och blivit cool utan min vetskap, för annars har jag bevisligen tappat all streetcred jag någonsin haft!

Det finns så mycket mer att skriva, men jag förespråkar att man inte ska bränna ut sig, eller kanske till och med nöta ut tangentbordet så jag sparar det till en annan gång!

Och till sist, för att inte totalt fucka up min image måste jag ju faktiskt få länka till en av mina många favoritlåtar! Dr. Dre – Still D.R.E

”YEAH NIGGA, WE’ STILL FUCKIN WITH YOU!” 

augusti 24, 2008

Efter gymnasiet då

Yes nu går man alltså sista året på gymnasiet. Det har gått fort. Jag minns hur jag med skräckblandad förtjusning kom till skolan min första dag för två år sen. Då hade jag aldrig trorr att jag skulle klara mig alla tre åren. Det vet jag ju fortfarande inte säkert men det börjar se betydligt ljusare ut.

Nu börjar däremot fasan för vad ska jag göra sen? Vart ska jag bo? Vad ska jag jobba med? Vad ska jag plugga vidare till? När ska jag plugga vidare?

Faktum är att jag just nu faktiskt har en plan. Väldigt odetaljerad men det är väl kanske tur det. Jag ska ut och resa! Jag har två, eventuellt tre ideér som jag väljer mellan. Nr 1 är min och Linneas plan att dra nånstans inom europa gå nån bartenderutbildning och sen jobba lite där och kanske resa nån annanstans och jobba som bartender. En festa, röja och leva livet plan. Plan nummer två går ut på att få sitt livs förmodligen största upplevelse. Jag skulle vilja dra till typ Afrika eller nånstans och bo i nån sorts koja och träffa massa barn, eventuellt att man åker som volontär nånstans och upptäcker en annan del av världen. Nr 3 är att dra till Ollerup gymnastikhögskola och bo i 6 månader och träna gympa och allt annat kul man gör där. Träffar massa folk och leker typ. Och eftersom jag tycker om att jobba med barn så skulle jag lätt kunna tänka mig att söka nåt slavjobb på fritidsresor som går ut på att ta hand om massa ungar som föräldrarna inte själva orkar hålla koll på.. Vad som helst av det här skulle vara sjukt kul, och jag är åtminstone just nu helt säker på att göra nåt av det! Får jag inte med mig nån så drar jag själv, utan tvekan! När jag kommer hem sen efter typ ett halvår som jag så kan jag jobba på nåt skitjobb, söka studentlägenhet och börja plugga. Nånting…

Bra plan va? I love it och med målet inställt på studenten ska jag väl kunna ta mig igenom trean också!

augusti 22, 2008

Brutal skolstart vs. glada nyheter

Holy fuck skolstarten var brutal. Kanske delvis berodde på att jag var smått bakis, trött, hungrig, förkyld och jävligt otaggad. Men bara delvis.

Alltså man tycker ju att skolstarterna ska vara lite lugna och första dagen kommer man dit, säger hej till alla och hör sitt namn uppropat, sen får man gå hem och mental-ladda för att ens våga komma tillbaka nån fler gång. Så var det inte i år dock, efter en presentation av rektorn i aulan fick vi går till klassrummet och läsa ordningsregler. Ok det är väl inte speciellt jobbigt men dödsstöten var när vi sen skulle samlas med Teknikarna och sätta igång med intro till projektarbetet. Snacka om brutal början. Inget ”hej och hå va kul det ska bli i år med student osv” utan de fokuserade direkt på vad som kommer bli årets mest ångestfyllda kurs. Nicka och le, tacka och bocka spring därifrån och skolka nästa dag. Det var mitt sätt att tackla situationen. Lite hjälp fick jag av moder jords perfekta timing att skicka en förkylning på mig.

DESSUTOM kan jag säga att dagen inte bara bjöd på snuva utan även på lite glada nyheter! Jag fick ett samtal från Täby Rehab Center om att deras ortopedspecialist Claes hade fått ett återbud och jag kunde få en tid hos honom redan på tisdag. Anledningen till att detta är glada nyheter kan jag tala om för er. Det var ju nämligen så att mitt under tävlingssäsongen i våras fick jag problem med utsidan på smalbenet. Nån typ av benhinneinflammation orsakat av något som jag inte visste då, jag käkade painkillers och en massa skit så jag skulle kunna träna och tävla SM. Det gick sådär. Men det visade sig i alla fall tillslut vad det berodde på. Ett av stiften, som sattes in för 1,5 år sen då jag opererade min brutna vrist, hade glidit ut och stack nu ut i mjukdelarna – detta skule kräva nån form av operativ åtgärd MEN väntetiden på det var 4 månader. Efter som att Junior SM ligger i december så var det inte direkt läge att inte kunna träna ordentligt på så lång tid så därför hörde jag efter på Täby Rehab när vi var där och gjorde lite tester för att kolla upp våra skador och sånt, om de visste vart jag kunde vända mig för att få en snabbare operationstid. De nämnde Claes och jag fick först en tid i oktober, men jag blev framflyttad till nu på tisdag när han fick ett återbud! Najs som fan.

YES nu ska jag i alla fall fortsätta min tillfrisknadskur i form av ocean’s filmerna och kladdkaka! Ska på Ledarkonferens sen i eftermiddag, hoppas jag inte snorar så mycket då!

See ya!

augusti 18, 2008

fjant-mekanik

Alltså, kalla mig nörd men döm mig inte. Jag har bara sjukligt fastnat för det ofantligt töntigt ologiska och dumma kvantmekaniska experimentet schrödingers katt”.

Jag har alltid en logisk förklaring på allt, alltid. Nån gång ibland är den kanske fel men det vet jag oftast inte om i såna fall. Det värsta med det här experimentet är att det motbevisar alla mina levnadsregler, det är så otroligt fel – fast det är rätt! och på nåt onaturligt sätt kan man ändå skymta lite logik i förklaringarna. Det stör mig men man kan inte låta bli att bli fascinerad av det.

Grovt förenklad; det är ett ( ganska inhumant) tankeexperiment med en katt i en låda. Frågeställningen är, är katten död eller levande? Det vet man inte utan att kolla i lådan.  Misstolka det nu inte som ett av de problemen som ”om ett trad falle i skogen och ingen hör, låter det då?”. Det här är lite mer avancerat ändå.
Lite mer ingående: Föreställ dig att du har katten i lådan (haha jag tycker fortfarande det låter så hemskt) och i lådan finns också ett ämne för vilket sannolikheten att det sönderfaller inom 60min är 50%. Efter en timme är det alltså 50% chans att ämnet har sönderfallit och 50% chans att det är intakt. Om ämnet nu skulle sönderfalla är det i denna lilla låda riggat som så med mätare och diverse attiraljer att katten skulle dö. 

Efter att ha kommit så här långt (och det är ungefär så långt jag har kommit i kväll med både sömnbrist syrebrist och IQ-brist i hjärnan) så konstaterade åtminstone jag att ” jag är minsann smartare än den där Erwin Schrödinger, det här är ju pisslätt”. Svaret, tycker jag är ju att katten är antingen eller. Så enkelt är det. Antingen har den dött eftersom det är 50% sannolikhet att ämnet har sönderfallit och orsakat kattens död. I såna fall är katten död men vi vet det bara inte. Eller så är Katten levande. Det finns ju ett svar! Det är bara det att man inte vet vilket förrän man kollat efter. Piece of cake! Varför kunde inte kvantfysikerna nöjt sig med det fullkomligt logiska svaret och på så sätt låtit mig behålla min världsuppfattning? Icket.

Nu är det nämligen så att man kan konstatera ( och det är bäst att jag citerar):

”Efter en timme hänger kattens öde på ett kvantmekaniskt tillstånd  (whatever the fuck that is) med samma sannolikhet för liv och död. Katten är både levande och död samtidigt enligt kvantmekaniskt synsätt. Men, när kammaren öppnas, ser man bara en katt som antingen lever eller är död. Frågan är: när övergår systemet från en mix av tillstånd till antingen eller?”

Suck jag blir inte riktigt klok. Man kan fortsätta i all oändlighet känns det som. Speciellt eftersom jag måste klicka på varje liten ”ordförklaringslänk” för att fatta vafan ”kvantmekaniskt tillstånd” osv. osv. betyder. Inte blir man klokare heller och inte blir det bättre av att man är helt seg i huvet! Utöver allt det där så finns det olika sätt att tolka samma problem på, olika tillämpningssätt alla med sin egen kärnfulla och smarta förklaring -  det värsta är bara att alla indirekt säger emot varandra och ja jag har inte ens spenderat en timme med att läsa om det där, dessutom har jag kvalifikationer som en åsna så det är nog bäst att ni klickar  på länken där längst upp!

Jag tänkte nu knyta ihop säcken med en liten slutsats jag kunnat dra utifrån min ack så grundliga fördjupning inom ämnet:

Jag anser ju då att Schrödinger inte visa på att det verkligen var en levande-död katt, utan han som jag ansåg att kvantmekanikens teori var ofullständig och icke representativ för verkligheten i detta fall!

Sug på den du! haha natti